2 november

Idag var jag bara hemma, gick inte till skolan heller för jag e verkligen deppig. Jag visste att jag skulle deppa som fan när jag kom hem men inte SÅHÄR MKT!! Gud jag vet verkligen inte hur tiden ska gå, jag vet att jag är där nästa månad men på riktigt jag vettefan hur det här ska gå. Hehe jag har t.o.m funderat på att åka tillbaka men då har jag inte råd å åka över nyår. Hmm...om jag hade en del cash så skulle ja åkt NU å stanna där fram till januari men tyvärr :(
JAG ORKAR INTE VÄNTA :( :( :(

Jag får fram bilden från flygplatsen i Istanbul hela tiden, när han står å väntar tills ja gått genom passkontrollen, i bilen på väg dit, åhh det var verkligen värst. Jag var ledsen (såklart) å han var sur för att vi bråkade dan innan, så han frågade hela tiden ba Va ska hända nu? Ja hade världens fetaste klump i halsen hela vägen så ja kunde verkligen inte snacka utan ja bara tog tag i hans hand å tårarna bara rann !! Värsta jag vart med om. Jag ville bara gå av planet innan det lyfte, jag hade fan gjort det egentligen men då skulle ja bara ställa till me massa problem å skämma ut mig inför alla passagerare! Självklart började jag böla när planet lyfte från Istanbul, som tur satt jag vid fönstret så ingen såg, åh det var så hemskt å bara lämna IST bakom sig :(
Känslan när man landar där e obeskrivlig, och känslan när man lyfter därifrån e lika obeskrivlig för det gör så himla ont!!
Jag längtar som fan till den dan då vi sitter på planet, närmar oss IST, när piloten säger att vi ska landa, å man börjar se staden närmre å närmre, Marmarasjön, alla båtar, alla miljoner hus, alla byggnader, alla miljoner bilar..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0